I torsdags var jag under dagen på ett seminarie med Jonas Peterson. Seminariet anordnades av Niklas Wikman – PhotoSthlm. Jonas har blivit framröstad av tidningen American Photo som en av världens 10 bästa bröllopsfotografer.
Det är alltid väldigt kul att lyssna på hur andra har hamnat där de är. Detta seminariet var mest om Jonas resa från att vara uppvuxen i Göteborg till att bli prisad copywriter, hamna i Brisbane, sluta inom reklambranschen och på endast två år blivit framgångsrik bröllopsfotograf.
Det var ett trevligt och intressant seminarie. Det jag försökte ta till mig var nog just hans can-do-attityd. Jag ser mönster bland vissa vänner jag har och andra offentliga personer som är framgångsrika. Många lever för stunden, går på gut instinct, satsar som fan och oroar sig inte för morgondagen. Och de har en nyfikenhet, fokus och enormt driv.
Denna ödmjuke kille som stod framför oss berättade hur han blivit intutad i barndomen av sin mor att “Det finns inget du inte kan göra.” Han sa att självklart säger alla föräldrar det till sina barn, men att hans mor nästan gick till överdrift med det. Det blev ett sektliknande mantra, så han har hela tiden gått igenom livet med att ha det i bakhuvudet. Spelar ingen roll att du inte kan något från början – för det finns inget du inte kan göra. Allt han gjort verkar delvis härstamma från detta, för han vågade chansa och utsätta sig för nya saker hela tiden. Och han vann. Stort. Utan att någonsin (enligt honom) egentligen ha en långsiktig plan.
Jonas attityd har mer varit att hoppa på det tåg som känts rätt och där hans passion legat. Följa magkänslan och han säger att han lever i nuet. Han kan inte svara på var han vill vara om fem år, för det vet han inte. Han tror på att det inte är någon vits med en Plan B, för då tar det bort fokusen på Plan A.
Han berättar väldigt utlämnande om sig själv. Det är ganska intressant. Jag som gillar att lyssna på levnadsöden fascinerades lite över att han faktiskt berättar så avskalat om hur han hamnade i reklambranschen som copyrighter, blev framgångsrik, vann priser, tjänande rejält bra med pengar men samtidigt hur framgången delvis hade sitt pris. Att han hamnade i den där glittrande orealistiska världen med representation, fester, kändisar och en tomhetskänsla.
Så han drog till Australien. Började jobba som copywriter där också men ville ta sig ur branschen efter några år och efter uppmuntrande från sin sambo började han satsa på sitt fotande mer. Fast även där hävdar han att framgången är ganska överraskande. Han vet vad han gjort, men samtidigt hade han ingen plan utan körde på magkänslan och jobbade häcken av sig. 64 heldagsbröllop på ett år är inte direkt någon dans på rosor.
Jag fick inte en massa konkreta marknadsförings-/affärstips så som vissa av de andra seminarier jag varit på, men det jag väl fick ut av gårdagens seminarie var något ännu viktigare – vikten av can-do-attityden. Den kan ju appliceras på flera områden i livet och är något jag verkligen borde ta till mig mer. Att släppa mer på kontrollen, flyta med, fokusera och köra på magkänslan.
Utöver ovanstående nya mantra fick jag också chansen att träffa en massa andra bröllopsfotografer igen. Det är alltid lika roligt och ännu roligare när det är folk man känner igen från diverse forum men aldrig har träffat irl. En del kära återseenden också. 
Ett stort tack till organisatörerna, Scandinavian Photo för lokalen och alla trevliga deltagare!
